Jag har börjat förstå hur folk faktiskt tänker med tanke på hur ni beter sig mot iallafall mig. "Man vill ha mer och mer, varje gång man fått det man vill ha, nöjer man sig inte förrän man fått något annat" Jag verkligen hatar hur ni beter er just nu. Visst jag har inte mått jätte bra, Men jag mår bra NU. Varför inte stötta varandra istället för att bete sig konstigt mot varandra. Jag är Less, jag är seriöst ledsen. Till er som "precis" skaffat flickvän/ pojkvän, Glöm inte era vänner. Jag finns så länge ni finns för mig. Men när ni försvinner fårn mig, då finns jag inte kvar. Jag tror att jag klarar ta en del bråk, men inte under en längre tid. Jag saknar mina vänner som tyckte om mig för den jag är. Var är ni? varför finns ni inte kvar hos mig? Jag känner själv hur jag försvinner bort, och blir kvar i det stadiet där vi aldrig träffas eller ens pratar med varandra. Är det så det ska vara?
